Erics utbytesår i Minnesota

Min resa och mitt utbytesår började egentligen långt innan jag sa "hej då" till Sverige och klev på flygplanet till USA. Det var möten med Rotary, träffar med utländska studenter i Nyköping och mycket funderingar både för och emot – men nyfikenheten och de roliga berättelserna besegrade mina tvivel.

Avresa från Arlanda

När jag hade kommit till Arlanda dagen innan min avresa till Moorhead, Minnesota, var jag mycket nervös. Det var svårt att förstå att jag bara var några timmar ifrån att lämna mitt land, min familj, mina vänner och mitt liv bakom mig. Men när jag fick se alla andra ungdomar som också skulle åka på utbytesår kände jag mig inte längre ensam. Det var tryggare att veta att det fanns andra som stod inför en lika stor utmaning och var minst lika nervösa som jag.

Moorhead High

Skolan jag gick på hette Moorhead Senior High School och var den största kommunala skolan i Moorhead, med runt 2 000 elever från årskurs 9 till 12. Det var en av de mest välkomnande skolor jag upplevt. Både personal och elever var mycket intresserade av vad jag hade att säga och uppmuntrade mig att ta del av olika roliga och sociala aktiviteter. Skolan såg ut som de flesta amerikanska skolor som visas på film och i tv-serier: bilder på skolans många atleter längs de långa tegelkorridorerna, hallar fulla av skåp och en amerikansk flagga i varje klassrum.

Jean Hanning

Redan från mitt allra första besök på min Rotaryklubb kände jag mig välkommen. Distriktets ungdomsansvariga, Jean Hanning, var min största trygghet under utbytesåret – den jag skulle kontakta om något problem uppstod. Jean var strikt i frågor som rörde Rotarys regelverk, men samtidigt en mycket ödmjuk och hjälpsam person. Hon missade aldrig någon av mina skolaktiviteter där jag framträdde på scenen eller på fotbollsplanen, och det var alltid hon som applåderade högst. Jag har bara varma tankar om Jean och om alla rotarianer i min Moorhead Rotaryklubb.

Rotary USA

Moorheads Rotaryklubb och medlemmarna var helt otroligt trevliga. Det var alltid lika kul att gå på lunchmötena för att sjunga och lyssna på presentationerna. De kallade sig en “sjungande klubb” och inledde alltid med tre sånger: nationalsången, en bön för att välsigna klubben och en valfri sång ur sångboken. Mötena avslutades med “happy dollar” – man donerade en dollar till klubben och berättade något glatt som hänt i ens liv, för att sprida glädje i världen.

Jag åkte, tillsammans med de tolv andra utbytesstudenterna, på många resor som Rotary hade organiserat. Den längsta gick ända till Kanada, drygt 15 timmar med bil – men det var det väl värt.

Värdfamiljer

Jag hade tre värdfamiljer under mitt år i Minnesota. De två första hade nära koppling till det kända Concordia College, där föräldrarna jobbade och barnen studerade. Min sista familj, som jag blev väldigt nära vän med, bodde på landet i ett mindre samhälle. Det blev så av en slump – min planerade tredje familj flyttade till en annan delstat, och då kontaktade en klubbmedlem en av mina vänners familj, som tog emot mig i Sabin, ungefär en mil från Moorhead.

Det blev min bästa tid under hela året. Alla i familjen stod nära varandra, de älskade att fiska, jaga, resa och se idrottsmatcher. När de planerade sin årliga sommarresa fick jag välja både tid och resmål. Helt fantastiska människor – jag ska aldrig glömma dem. Efter att jag åkt hem kontaktade familjen Rotary för att berätta att de gärna ville ta emot en utbytesstudent igen!

Prom

Prom i den amerikanska skolan var kanske det mest oförglömliga under mitt år. Att först fråga en vän att vara ens sällskap, beställa tuxedo, bli fotograferad av en proffsfotograf, äta en festmiddag – och sedan ett helt dygn av dansande och roliga aktiviteter. Det finns inga ord som fullt beskriver Prom. Den måste upplevas!

Speech

Alla fritidsaktiviteter anordnas av skolan. Man kunde välja bland minst tio olika sporter, musik, teater med mera. Jag var med i skolans amerikanska fotbollslag, spelade baseball och deltog i skolans speech team – en klubb där man analyserade och tolkade kända tal och sedan framförde dem på tävling inför en jury. Vårt lag var ett av de bästa i delstaten, och till slut hade juryn inte ens en aning om att jag var svensk. Jag är oerhört tacksam mot mina lärare som jobbade hårt för att slipa min amerikanska.

Resor och Yellowstone

Efter skolans slut kunde alla utbytesstudenter köpa en resa till väst- eller östkusten. Jag valde västkusten: ungefär 50 studenter i två bussar, från Los Angeles via San Francisco, Las Vegas, Santa Barbara och Grand Canyon. Att besöka alla dessa platser tillsammans med ungdomar från 20 olika länder var en höjdpunkt.

Sedan var det dags att åka med värdfamiljen till Mount Rushmore och Yellowstone National Park. Det är platser man mest ser på tv, men att se dem på riktigt är en helt annan upplevelse. Först såg vi en ensam bison, sedan en hjord på flera hundra som bara vandrade runt – det var som en annan planet. Vi såg också en svartbjörnsunge som lekte i skogen. Om jag bara fick välja en resa blir det definitivt Yellowstone.

Resa hem

Den 18 juli började jag packa väskorna för resan hem. Visst ville jag träffa mina föräldrar och vänner igen, men det var vemodigt att lämna en plats som varit mitt hem i nästan ett år. Jag är så tacksam mot Rotary som gav mig möjligheten att åka till andra sidan jordklotet, bo hos helt okända familjer, gå i en skola med 2 000 elever som alla talar ett annat språk – och ändå känna mig välkommen, trygg och omhändertagen. Mitt utbytesår förblir ett av de bästa minnena för livet. Jag vill att fler ungdomar gör en sådan resa!